Svensk ordbok 2009, webbversion

kört`el substantiv ~n körtlar körtl·ar1(säck- eller rör­formigt) inre organ som bildar nöd­vändiga ämnen eller skiljer ut över­flödiga anat.med.zool.körtelavsöndringbukspottkörtelgiftkörtelkönskörtellymfkörtelmjölkkörtelsköldkörtelsvettkörteltårkörtelsekretoriska körtlar○äv.glandel apokrina körtlar typ av svett­körtlar som finns bl.a. i arm­hålornaoch vars utsöndring främjar bakterietillväxtsedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. kirtil; av om­diskuterat urspr.; ev. besl. med kart 2malmklump av o­regelbunden form Nollmalmkörtelsedan 1687