Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n körtlar
körtl·ar1(säck- eller rörformigt) inre organ som bildar nödvändiga ämnen eller skiljer ut överflödiga
anat.med.zool.körtelavsöndringbukspottkörtelgiftkörtelkönskörtellymfkörtelmjölkkörtelsköldkörtelsvettkörteltårkörtelsekretoriska körtlar○äv.glandel
apokrina körtlar
typ av svettkörtlar som finns bl.a. i armhålornaoch vars utsöndring främjar bakterietillväxtsedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. kirtil; av omdiskuterat urspr.; ev. besl. med kart
2malmklump av oregelbunden form
Nollmalmkörtelsedan 1687