Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. körnarn, plur. ~, best. plur. körnarna
körn·ar·en●ett handverktyg med konisk spets
som används för att märka ut centrum m.m. på arbetsstycken av metall
tekn.verkt.sedan 1705till ty. körnen ’bli till korn’; till korn