Svensk ordbok 2009, webbversion

kö`rfält substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kör|­fält·et●enkel­riktad, vanligen markerad, del av bred kör­bana trafik.JFRcohyponym1fil 1 vänster körfälthöger körfältbyt körfält i god tidsedan 1966