Svensk ordbok 2009, webbversion
[kö´r]
substantiv ~en ~er
kör·en1organiserad (större) grupp sångare
admin.musikyrk.körledarekörsångkörverkdamkörgosskörkammarkörkyrkokörmanskören blandad körsjunga i körsom extranummer sjöng kören ”Uti vår hage”○äv. om musikstycke för sådan grupp (och ofta äv. orkester)Fångarnas kör ur Nebukadnessar○äv. om samtidigt talande rösterJFRcohyponymkorus
en kör av ogillande röster mötte hennes debattinläggde läste upp versen i kör(i) kör, en kör (av ngra)sedan 1788av fra. chœur med samma betydelse; av lat. chor´us ’kör’; jfr kor
2grupp av aktörer som utförde sång med dansrörelser
i det antika dramat
musikscen.yrk.sedan 1797
[çö´r]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
tid.i ett körideligen
ungarna skrek i ett kör
sedan ca 1875till köra