Svensk ordbok 2009, webbversion
kö`pman
substantiv ~nen köpmän, best. plur. köpmännen
köp|mann·en●(titel för) person som bedriver handel
särsk. vid beskrivning av äldre förh.handel.yrk.köpmannafamiljköpmannaförbundköpmanssläktrika köpmänhantverkare och köpmänsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. köpman