Svensk ordbok 2009, webbversion

kö`pman substantiv ~nen köpmän, best. plur. köpmännen köp|­mann·en●(titel för) person som bedriver handel särsk. vid beskrivning av äldre förh.handel.yrk.köpmannafamiljköpmannaförbundköpmanssläktrika köpmänhant­verkare och köpmänsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. köp­man