Svensk ordbok 2009, webbversion
köa
[
kö
`
a
]
verb
~de ~t
kö·ar
●
stå i kö
Noll
de fick köa i en timma för biljetterna
○
ofta bildligt
flera hundra hjärtsjuka göteborgare köar för operation
köa (för ngt) (till ngt)
sedan 1945
Subst.:
vbid1-223975
köande