Svensk ordbok 2009, webbversion

kå`ta substantiv ~n kåtor kåt·an●kon­formig byggnad av mot var­andra lutande trä­stänger som är täckta med duk, näver eller torv anv. (förr) som bo­stad av samer delvis histor.arkit.lappkåtatimmerkåtatorvkåtasedan 1576jfr no. kota ’hydda’; av om­diskuterat urspr.; trol. besl. med kotteri