Svensk ordbok 2009, webbversion

kå`da substantiv ~n kådor kåd·an●klibbig vätska från vissa träd (sär­skilt barr­träd), som efter stelnande bildar en gummiliknande massa bot.kåddoftkådrikgrankådadet luktade friskt av trä och kådasedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. kwaþa, kadha; nord. ord, besl. med kitt