Svensk ordbok 2009, webbversion

kär`ve substantiv ~n kärvar kärv·en●hop­bunden bunt av mejad säd jordbr.mil.halmkärvejulkärvevasskärvede satte ut kärvar till små­fåglarna○i sammansättn. äv. om före­teelse med liknande formkulkärveen kärve (ngt), en kärve (av/med ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kärve; av om­diskuterat urspr.; ev. besl. med karm, ev. med karva