Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kärvar
kärv·en●hopbunden bunt av mejad säd
jordbr.mil.halmkärvejulkärvevasskärvede satte ut kärvar till småfåglarna○i sammansättn. äv. om företeelse med liknande formkulkärveen kärve (ngt), en kärve (av/med ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kärve; av omdiskuterat urspr.; ev. besl. med karm, ev. med karva