Svensk ordbok 2009, webbversion

kä`ringtand substantiv ~en kär·ing|­tand·en●en liten, ofta tuvbildande ärt­växt med gula blommor som har hornlikt krökta, uppåt­riktade kron­blad (ofta röda) bot.○äv. om när­besläktade arterstor käringtandsmal käringtandsedan 1638