Svensk ordbok 2009, webbversion
kä`ringtand
substantiv ~en
kär·ing|tand·en●en liten, ofta tuvbildande ärtväxt med gula blommor
som har hornlikt krökta, uppåtriktade kronblad (ofta röda)
bot.○äv. om närbesläktade arterstor käringtandsmal käringtandsedan 1638