Svensk ordbok 2009, webbversion

kä`ril substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kär·il·et●kärl åld.hush.sesekärl 1 ○nästan en­bart bildligt om människahögt., urspr. bibl.hon var ett bräckligt käril som de flesta människorsedan 1526se kärl