Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
kän·seln●förmåga att uppfatta beröring, tryck, värme, smärta o.d.
fysiol.psykol.känselorgankänselsinnenedsatt känselhan hade knappt någon känsel i fingrarna efter att ha stått ute i kylan i flera timmarsedan 1644jfr isl. kensl med samma betydelse; till känna