Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kändes känts, pres. känns
känn·as●ofta i opers. konstr.
uppfattas med kroppens känselsinne
el. andra sinnen; betr. temperatur, smärta o.d. men äv. lukt el. smak
komm.psykol.vattnet kändes varmthanden kändes kallmjölken kändes surnäsan kändes öm efter slagettyget kändes mjuktdet kändes på lukten att fisken var dålig○äv. om själslig upplevelsedet kändes tragiskt att behöva åkadet skulle kännas konstigt att bara slutaallt kändes helt feldet känns som sommar idaghur känns det att fylla år?kännas ADJ, kännas som ngtsedan 1830