Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. kännarn, plur. ~, best. plur. kännarna
känn·ar·en●person som har gedigna kunskaper
inom visst område
psykol.yrk.JFRcohyponymexpertcohyponymkonnässörcohyponymförståsigpåare
konstkännarelitteraturkännaremänniskokännaresvampkännarevinkännareen kännare av islamhon granskade innehållet med en kännares blicken kännare (av ngn/ngt)sedan 1675