Svensk ordbok 2009, webbversion

känn`are substantiv ~n äv. vard. kännarn, plur. ~, best. plur. kännarna känn·ar·en●person som har gedigna kunskaper in­om visst om­råde psykol.yrk.JFRcohyponymexpertcohyponymkonnässörcohyponymförståsigpåare konstkännarelitteraturkännaremänniskokännaresvampkännarevinkännareen kännare av islamhon granskade inne­hållet med en kännares blicken kännare (av ngn/ngt)sedan 1675