Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kämpar
kämp·en1person som kämpar
psykol.yrk.frihetskämpeslagskämpetack vare kämparna i försvaret lyckades bortalaget rädda oavgjort○urspr. om krigare e.d.kämpagravkämpasagasedan 1309testamente upprättat av ärkebiskopens ställföreträdare Knut (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kämpe; av lågty. kempe med samma betydelse; till kämpa
2vanligen plur. och i sammansättn.
typ av växt med oansenliga blommor i täta ax på smala, styva stjälkar
och med blad i rosett vid marken
Nollgulkämparrödkämparsvartkämparkämparna tillhör grobladsläktetsedan 1751växten har använts i vissa tävlingslekar