Svensk ordbok 2009, webbversion

käm`pe substantiv ~n kämpar kämp·en1person som kämpar psykol.yrk.frihetskämpeslagskämpetack vare kämparna i försvaret lyckades borta­laget rädda o­avgjort○urspr. om krigare e.d.kämpagravkämpasagasedan 1309testamente upprättat av ärkebiskopens ställföreträdare Knut (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kämpe; av lågty. kempe med samma betydelse; till kämpa 2vanligen plur. och i sammansättn. typ av växt med o­ansenliga blommor i täta ax på smala, styva stjälkar och med blad i rosett vid marken Nollgulkämparrödkämparsvartkämparkämparna till­hör grobladsläktetsedan 1751växten har an­vänts i vissa tävlingslekar