Svensk ordbok 2009, webbversion
kytt
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
kytt·et
●
plötslig höjdförändring eller stötig rörelse hos flygplan
flygtekn.
sedan 1915 i bet. ’språng’
sv. dial.
kytt
’skutt; språng’, till
kytta
’hoppa’; till
kuta 2