Svensk ordbok 2009, webbversion

kyss substantiv ~en ~ar kyss·en1tryckning av läpparna mot ngn annans läppar el. annan del av kroppen; som kärleks-, ömhets- el. vördnads­betygelse komm.psykol.JFRcohyponympuss 2 avskedskysshandkysssmällkyssen het kyssen blöt kyssen kyss på munnenen kyss på handenhon över­öste honom med kyssarde förenades i en passionerad kyss○äv. ngt ut­vidgatslängkysssedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. kus, till kyssa 2hård stöt vard.Nollhon fick sig en kyss av bommensedan 18803vanligen i sammansättn. liten rund karamell kokk.chokladkyssmintkysssedan 1886