Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kyss·en1tryckning av läpparna mot ngn annans läppar
el. annan del av kroppen; som kärleks-, ömhets- el. vördnadsbetygelse
komm.psykol.JFRcohyponympuss 2
avskedskysshandkysssmällkyssen het kyssen blöt kyssen kyss på munnenen kyss på handenhon överöste honom med kyssarde förenades i en passionerad kyss○äv. ngt utvidgatslängkysssedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. kus, till kyssa
2hård stöt
vard.Nollhon fick sig en kyss av bommensedan 18803vanligen i sammansättn.
liten rund karamell
kokk.chokladkyssmintkysssedan 1886