Svensk ordbok 2009, webbversion

kyr`kogård substantiv ~en ~ar kyrko|­gård·en●om­råde som an­vänds som kyrklig begravnings­plats ofta i an­slutning till en kyrka relig.kyrkogårdsförvaltningkrigskyrkogårdkyrkogårdens välkrattade gångar○äv. bildligtbilkyrkogårdhundkyrkogårdsedan 1000-taletrunsten, Östra Ryd, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform kirikiukarþi (dat.), fornsv. kirkio garþer