Svensk ordbok 2009, webbversion

kyr`kklocka substantiv ~n kyrkklockor kyrk|­klock·an●stor klocka som hänger i kyrk­torn eller klock­stapel och som an­vänds för att ringa samman till guds­tjänst m.m. musikrelig.kyrk­klockorna ringde som en sista heders­bevisning åt den döde○äv.torn­ur i kyrk­torn en kyrkklocka slog elva slagsedan 1530