Svensk ordbok 2009, webbversion
[ky´n-]
substantiv ~n, plur. ~
kyn·ik·ern●filosof som tillhörde den kyniska skolan
under antiken
histor.fil.yrk.sedan 1762till grek. kynikos´, eg. ’hundaktig’ (en ledande person inom den kyniska skolan, Diogenes från Sinope, kallades Ky´on ’hunden’); jfr cyniker