Svensk ordbok 2009, webbversion
kymig
[ky`-el.çy`-]
adjektiv ~t
kym·ig●okamratlig
vard.admin.psykol.var inte kymig nu!○äv.obehaglig
det kändes kymigt att stå och tjuvlyssna på skvallerhan mår kymigt (adv.)sedan 1897till lågty. küme ’svag, matt’, trol. via da.