Svensk ordbok 2009, webbversion

kymig [ky`-el.çy`-] adjektiv ~t kym·ig●o­kamratlig vard.admin.psykol.var inte kymig nu!○äv.o­behaglig det kändes kymigt att stå och tjuv­lyssna på skvallerhan mår kymigt (adv.)sedan 1897till lågty. küme ’svag, matt’, trol. via da.