Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kyckl·ing·en●unge av hönsfågel
särsk. av tamhöns
kokk.zool.kycklingburkycklingkullgödkycklingkalkonkycklingpåskkycklingtuppkycklingsmå gula, duniga kycklingar○ofta äv. om motsvarande maträttkycklinggrytakycklingsalladgrillad kycklingsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. kyklinger; nord. ord, besl. med ty. Küchlein, eng. chicken ’kyckling’; eg. ’liten tupp’; till sv. dial. kock ’tupp’