Svensk ordbok 2009, webbversion

kyck`ling substantiv ~en ~ar kyckl·ing·en●unge av höns­fågel särsk. av tam­höns kokk.zool.kycklingburkycklingkullgödkycklingkalkonkycklingpåskkycklingtuppkycklingsmå gula, duniga kycklingar○ofta äv. om mot­svarande mat­rättkycklinggrytakycklingsalladgrillad kycklingsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. kyklinger; nord. ord, besl. med ty. Küchlein, eng. chicken ’kyckling’; eg. ’liten tupp’; till sv. dial. kock ’tupp’