Svensk ordbok 2009, webbversion

kvä`ve substantiv ~t kväv·etN●ett färg- och lukt­löst gas­formigt grund­ämne som ut­gör den ena huvud­beståndsdelen i luft och som före­kommer i många kemiska föreningar som har gödslande effekt ämne.SYN.synonymnitrogen kvävehaltkväverikluften består till nästan 80 procent av kväve○ibl. med tanke på o­önskad före­komst (äv. av kväve­föreningar)det finns höga halter av kväve och fosfor i ånsedan 1795bildat till kväva