Svensk ordbok 2009, webbversion
kväll
`
a
verb
kvällde kvällt
,
pres.
kväller
kväll·er
●
vanligen med partikeln
fram
välla (fram)
ofta om källa(s vatten)
provins.
Noll
kvälla (fram)
sedan 1617
av ty.
quellen
med samma betydelse
Subst.:
vbid1-222211
kvällande