Svensk ordbok 2009, webbversion
kvä`kare
substantiv ~n äv. vard. kväkarn, plur. ~, best. plur. kväkarna
kväk·ar·en●medlem av ett religiöst samfund
som inte har präster el. gudstjänstritualer, vägrar krigstjänst och utför socialt arbete
relig.yrk.kväkarfamiljkväkarmötesedan 1687av eng. quaker, till quake ’darra, skälva’