Svensk ordbok 2009, webbversion

kvä`kare substantiv ~n äv. vard. kväkarn, plur. ~, best. plur. kväkarna kväk·ar·en●med­lem av ett religiöst sam­fund som inte har präster el. gudstjänstritualer, vägrar krigs­tjänst och ut­för socialt arbete relig.yrk.kväkarfamiljkväkarmötesedan 1687av eng. quaker, till quake ’darra, skälva’