Svensk ordbok 2009, webbversion
kvä
`
de
substantiv
~t ~n
kväd·et
●
skaldestycke
vanligen från äldre, särsk. fornnordisk, tid
åld.
litt.vet.
omkväde
völvans kväde
ett kväde (om ngn/ngt/SATS)
sedan början av 1400-talet
Svenska Medeltids-Postillor
fornsv.
kväþe