Svensk ordbok 2009, webbversion

kvitt´en substantiv, plur. ~, n-genus el. neutr. ●en hög (odlad) buske med ljus­röda blommor och (väl­smakande) gula, päronlika frukter bot.kvittenbuskekvittenmarmeladkvittenträdsedan 1578 (om frukten); sedan 1685 om buskenav lågty. quiten med samma betydelse; ur grek. kydo´nia (me´la) ’kvittenäpple’, till Kydoni´a, namn på stad på Kreta