Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kvint·il·er·ar●småsjunga
el. improvisera på instrument
ngt åld.musik○äv. om fågeldrilla
koltrasten kvintilerade och kajorna väsnadeskvintilerasedan ca 1635av ty. quintilieren med samma betydelse; till kvint i bet. ’femte tonen från grundtonen’ (alltså eg. ’sjunga i kvinter’) el. möjligen till samma ord i bet. ’femte strängen på en fiol’
Subst.:vbid1-222051kvintilerande,
vbid2-222051kvintilering