Svensk ordbok 2009, webbversion

kvintile´ra verb ~de ~t kvint·il·er·ar●små­sjunga el. improvisera på instrument ngt åld.musik○äv. om fågeldrilla kol­trasten kvintilerade och kajorna väsnadeskvintilerasedan ca 1635av ty. quintilieren med samma betydelse; till kvint i bet. ’femte tonen från grund­tonen’ (allt­så eg. ’sjunga i kvinter’) el. möjligen till samma ord i bet. ’femte strängen på en fiol’ Subst.:vbid1-222051kvintilerande, vbid2-222051kvintilering