Svensk ordbok 2009, webbversion

kvinn`a substantiv ~n kvinnor kvinn·an●full­vuxen person av hon­kön i mots. till flicka resp. man; ofta med ton­vikt på biologisk el. sam­hällelig funktion yrk.JFRcohyponymdam 1 kvinnoidealkvinnokampkvinnokraftkvinnomisshandelaffärskvinnayrkeskvinnaen vacker kvinnaen gift kvinnasoldaterna skonade inte ens kvinnor och barnkvinnorna är under­representerade i före­tagens styrelserhon är inte ett barn längre – hon är en ung kvinna○ofta äv. med bi­betydelse av ömhet och värmeen verklig kvinnaen underbar kvinnaen mogen kvinna○spec. om kvinnlig partner i (fritt) erotiskt förhållandehans nya kvinnasedan 1000-taletrunsten, Tensta, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform kuino, fornsv. kvinna; gemens. indoeur. ord med bet. ’hustru; kvinna; drottning (eng. queen); gudagemål’; jfr kona 2 Underbara kvinnor vid vatten.Titel på roman av Monika Fagerholm (1994)