Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kvinnor
kvinn·an●fullvuxen person av honkön
i mots. till flicka resp. man; ofta med tonvikt på biologisk el. samhällelig funktion
yrk.JFRcohyponymdam 1
kvinnoidealkvinnokampkvinnokraftkvinnomisshandelaffärskvinnayrkeskvinnaen vacker kvinnaen gift kvinnasoldaterna skonade inte ens kvinnor och barnkvinnorna är underrepresenterade i företagens styrelserhon är inte ett barn längre – hon är en ung kvinna○ofta äv. med bibetydelse av ömhet och värmeen verklig kvinnaen underbar kvinnaen mogen kvinna○spec. om kvinnlig partner i (fritt) erotiskt förhållandehans nya kvinnasedan 1000-taletrunsten, Tensta, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform kuino, fornsv. kvinna; gemens. indoeur. ord med bet. ’hustru; kvinna; drottning (eng. queen); gudagemål’; jfr kona 2
Underbara kvinnor vid vatten.Titel på roman av Monika Fagerholm (1994)