Svensk ordbok 2009, webbversion
kvietis´m
substantiv ~en
kviet·ism·en●en mystisk inriktning inom katolska kyrkan
som eftersträvar själens bortvändhet från världen och omedelbara förbindelse med Gud
relig.○ibl. äv. om kontemplativ (inte nödvändigtvis religiös) inriktningsedan 1759bildn. till lat. qui´es ’stillhet, ro’