Svensk ordbok 2009, webbversion

kvietis´m substantiv ~en kviet·ism·en●en mystisk in­riktning in­om katolska kyrkan som efter­strävar själens bort­vändhet från världen och o­medelbara förbindelse med Gud relig.○ibl. äv. om kontemplativ (inte nöd­vändigtvis religiös) in­riktningsedan 1759bildn. till lat. qui´es ’stillhet, ro’