Svensk ordbok 2009, webbversion

kvickrot [kvik`-äv.kvik´-] substantiv ~en kvick|­rot·en●ett svårt o­gräs med långa under­jordiska stammar som ständigt bildar nya knoppar och skjuter nya skott bot.sedan 1690till kvick i den äldre bet. ’levande’ (på grund av växtens livs­kraft)