Svensk ordbok 2009, webbversion

kvartett´ substantiv ~en ~er kvart·ett·en1musik­stycke för fyra stämmor instrument el. röster musikstråkkvartettBeethovens kvartetteren kvartett för två violiner, viola och violon­cellen kvartett (för ngra)sedan 1792av ita. quartetto med samma betydelse; till lat. qua´rtus ’den fjärde’; jfr 1kvart 2grupp av fyra musiker eller sångare musikyrk.kvartettsångjazzkvartettmanskvartett○äv. ut­vidgatgrupp av fyra personer som hålls samman av ngt en kvartett som träffats regel­bundet sedan skol­tidenen kvartett (ngra), en kvartett (av ngra)sedan 1872Kvartetten som sprängdes.Titel på roman av Birger Sjöberg (1924)