Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kvart·ett·en1musikstycke för fyra stämmor
instrument el. röster
musikstråkkvartettBeethovens kvartetteren kvartett för två violiner, viola och violoncellen kvartett (för ngra)sedan 1792av ita. quartetto med samma betydelse; till lat. qua´rtus ’den fjärde’; jfr 1kvart
2grupp av fyra musiker eller sångare
musikyrk.kvartettsångjazzkvartettmanskvartett○äv. utvidgatgrupp av fyra personer
som hålls samman av ngt
en kvartett som träffats regelbundet sedan skoltidenen kvartett (ngra), en kvartett (av ngra)sedan 1872Kvartetten som sprängdes.Titel på roman av Birger Sjöberg (1924)