Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kvali·fik·at·ion·en1ofta plur.
förmåga
som gör personen i fråga kvalificerad för ngt
arb.psykol.båda de sökande hade tillräckliga kvalifikationerkvalifikationer (för ngt/att+V)sedan 18222juridiskt tolkningsförfarande varvid en tvistefråga hänförs till en viss rättsregels tillämpningsområde
av rättsfall e.d.
jur.○äv. om särsk. skärpning av straffkvalifikation (av ngt)sedan 1797