Svensk ordbok 2009, webbversion
[-vä´räv.-vert´]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kuv·ert·et1specialutformat omslag för brev e.d.
vanligen rektangulärt och med en (ofta trekantig) flik på ena sidan för tillslutning
bok.fönsterkuvertinnerkuverttråkiga bruna kuvertsmå vita kuvertslicka igen kuvertetsprätta upp kuvertet○ibl. mer el. mindre bildligtlönekuvertsedan 1672av fra. couvert ’omslag, kuvert; duktyg med glas, porslin och bestick’, till couvrir ’täcka’; jfr kovert
2tallrik(ar), glas och bestick för en persons måltid
placerade tillsammans på ett matbord
serv.duka med tolv kuvert○ofta med tanke på förtäringenkuvertavgiftsedan 1791