Svensk ordbok 2009, webbversion

1kutt´er substantiv kuttret kuttr·et●milt kluckande och kurrande läte (som) hos duva zool.○äv. om hörbara ut­tryck för ömhet el. kärlekkärlekskuttersedan 1862ljud­härmande; till kuttra
2kutt´er substantiv ~n kuttrar kuttr·ar1en­mastat segel­fartyg med två för­segel sjö.kutterriggkutterriggadkuttertackling○äv. om modernare far­tyg, äv. motor­drivetfiskekutterlotskuttersedan 1768av eng. cutter ’kutter; ngt som skär’, till cut ’(att) skära’ 2roterande skär­verktyg vanligen för träbearbetning verkt.kutterspånsedan 1873