Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv kuttret
kuttr·et●milt kluckande och kurrande läte
(som) hos duva
zool.○äv. om hörbara uttryck för ömhet el. kärlekkärlekskuttersedan 1862ljudhärmande; till kuttra
substantiv ~n kuttrar
kuttr·ar1enmastat segelfartyg med två försegel
sjö.kutterriggkutterriggadkuttertackling○äv. om modernare fartyg, äv. motordrivetfiskekutterlotskuttersedan 1768av eng. cutter ’kutter; ngt som skär’, till cut ’(att) skära’
2roterande skärverktyg
vanligen för träbearbetning
verkt.kutterspånsedan 1873