Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kut·ar1hålla (ryggen) i kut
form.med.kuta med ryggenhan kutar lite○äv. om rygg e.d.vara kutig
en lätt kutande hållningkuta (med ngt)sedan 1824till äldre sv. kut ’knöl; puckel’; av ovisst urspr.
2springa
vard.Nollkuta uppför trappornakuta runt hela stankuta (ngnstans)sedan 1722sv. dial. kuta ’springa fort och hoppande’; nära besl. med kuta 1; jfr kytt
Subst.:vbid1-221194kutande