Svensk ordbok 2009, webbversion

kustod [-å´del.-o´d] substantiv ~en ~er kust·od·en●ord (eller stavelse) som står längst ner på bok­sida och som ut­gör en upp­repning av följande sidas första ord el. stavelse histor.litt.vet.sedan 1770av ita. custode, eg. ’uppsynings­man’; av lat. cus´tos ’väktare’