Svensk ordbok 2009, webbversion
kustod
[-å´del.-o´d]
substantiv ~en ~er
kust·od·en●ord (eller stavelse) som står längst ner på boksida och som utgör en upprepning av följande sidas första ord
el. stavelse
histor.litt.vet.sedan 1770av ita. custode, eg. ’uppsyningsman’; av lat. cus´tos ’väktare’