Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kusk·en●person som (yrkesmässigt) kör vagn som är förspänd med häst
numera mest i sportsammanhang
trafik.yrk.droskkusktravkusken kusk i livré högst upp på kuskbockensedan 1581efter ty. Kutscher med samma betydelse, till Kutsche ’typ av vagn’; av ungerska kocsi, urspr. ’vagn från byn Kocs’