Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
kurr·an●arrest
vard.samh.sitta i kurransedan 1749av omdiskuterat urspr.; ev. samma ord som sv. dial. kurra ’koja’
verb ~de ~t
kurr·ar●ge ifrån sig ett ganska ljust, dämpat bullrande ljud
Nollmagen kurrade○ofta i opers. konstruktiondet kurrade i magen○ofta med antydan om belåtenhetduvorna kurrade och kuttradekurra (i ngt)sedan ca 1600ljudhärmande
Subst.:vbid1-220948kurrande,
vbid2-220948kurrning;
kurr