Svensk ordbok 2009, webbversion
1kurr
substantiv ~et
kurr·et●kurrande ljud
Nollkurr i magenkurr (i ngt)sedan ca 1875till 2kurra
2kurr
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kurr·et●bråk med slagsmål
vard.komm.råkurrkurr (mellan ngra), kurr (med ngn/ngt)sedan 1916till romani kura, kurra ’slå; slåss’