Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a´∫]
substantiv ~t [-a´∫et]
kur·ag·et●(moraliskt) mod
psykol.civilkuragehon hade inte kurage nog att berätta hela sanningensedan 1620av fra. courage med samma betydelse, till cœur ’hjärta’; av lat. cor´ ’hjärta’; jfr kordial