Svensk ordbok 2009, webbversion

kun`skapare substantiv ~n äv. vard. kunskaparn, plur. ~, best. plur. kunskaparna kun·skap·ar·en1spejare mest i militära samman­hang åld.komm.mil.yrk.spioner och kunskapare har funnits i alla tiderkungen hade sär­skilda kunskapare bland de högre adels­männensedan 15442person som in­hämtar kunskap särsk. på nätet Nollsedan 1994