Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. kunskaparn, plur. ~, best. plur. kunskaparna
kun·skap·ar·en1spejare
mest i militära sammanhang
åld.komm.mil.yrk.spioner och kunskapare har funnits i alla tiderkungen hade särskilda kunskapare bland de högre adelsmännensedan 15442person som inhämtar kunskap
särsk. på nätet
Nollsedan 1994