Svensk ordbok 2009, webbversion

kung`lig adjektiv ~t kung·lig1som har sam­band med en kung el. drottning admin.af.samh.Hans/Hennes/Ers Kunglig Höghetkungliga personerden kungliga familjenkungligt en­väldedet kungliga apanaget○ofta substantiverat (särsk. i plur.)alla reste sig för att få se en skymt av de kungligaKunglig majestät (Kungl. Maj:t)semajestät 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. konung(s)liker, kongelig 2som det an­står en kung admin.psykol.samh.JFRcohyponymkonungslig med sant kungligt ädel­modroa sig kungligtha mycket roligt​ många roade sig kungligt när Liseberg öppnade för säsongen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen