Svensk ordbok 2009, webbversion

kumm`in substantiv ~en äv. ~et kummin·en●en (odlad) flock­blommig ört vars frön an­vänds som krydda bl.a. i bröd, ost och bränn­vin bot.kokk.○särsk. om kryddankumminbrännvinkumminbrödkumminostbrödkumminsedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kumin, komi(i)n; ur lat. cumi´num med samma betydelse