Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en äv. ~et
kummin·en●en (odlad) flockblommig ört vars frön används som krydda
bl.a. i bröd, ost och brännvin
bot.kokk.○särsk. om kryddankumminbrännvinkumminbrödkumminostbrödkumminsedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kumin, komi(i)n; ur lat. cumi´num med samma betydelse