Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
kult·iv·at·or·er●en tung och hög harv för djupbearbetning av jord
jordbr.stubbkultivator○äv.ett handredskap med metalltänder
för luckring och luftning av rabatter, stenpartier o.d.
handkultivatorrenskultivatorsedan 1777till kultivera