Svensk ordbok 2009, webbversion
ku
`
lna
verb
~de ~t
kuln·ar
●
ibl. med partikeln
till
bli kulen
mindre brukl.
meteorol.
kulna (till)
sedan 1799
jfr fornsv.
kulna
’kallna’; till
kulen
Subst.:
vbid1-220179
kulnande