Svensk ordbok 2009, webbversion
kula´k
substantiv ~en ~er
kulak·en●välbärgad, självägande bonde
i det gamla Ryssland (och under tidig sovjetisk tid)
ofta nedsätt.; histor.jordbr.land.yrk.kulakerna likviderades som klass av Stalinsedan 1928av ry. kulak ’knytnäve; ockrare; storbonde’