Svensk ordbok 2009, webbversion

kula´k substantiv ~en ~er kulak·en●väl­bärgad, själv­ägande bonde i det gamla Ryss­land (och under tidig sovjetisk tid) ofta ned­sätt.; histor.jordbr.land.yrk.kulakerna likviderades som klass av Stalinsedan 1928av ry. kulak ’knyt­näve; ockrare; stor­bonde’