Svensk ordbok 2009, webbversion

kuk substantiv ~en ~ar kuk·en●det manliga yttre köns­organet starkt vard.; kan upp­fattas som stötandemed.JFRcohyponympenis ○äv. om man el. (större) pojkened­sätt., kan upp­fattas som stötandesedan åtm. ca 1650sv. dial. kuk; jfr eng. cock med samma betydelse, eg. ’tupp; hane’ el. sv. dial. gucku, kukku ’gök; penis’