Svensk ordbok 2009, webbversion
kujone
´
ra
verb
~de ~t
kuj·on·er·ar
●
behandla (ngn) överlägset
och förtryckande
komm.
hon lät sig inte kujoneras
kujonera ngn
sedan 1639
Subst.:
vbid1-219950
kujonerande
,
vbid2-219950
kujonering