Svensk ordbok 2009, webbversion
kugg`a
verb ~de ~t
kugg·ar●underkänna
i tentamen
pedag.han kuggades på förhörethon riskerar att bli kuggad om hon inte läser på merkugga ngnsedan 1848jfr sv. dial. kugga ’narra’; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-219919kuggande,
vbid2-219919kuggning